Gott slut!

God fortsättning på det nya året! Nya möjligheter!

Visst är det något märkligt med nyårsafton. Vi sätter punkt och börjar om på nytt. Knappast någon annan gång på året ser vi helheten, bakåt och framåt. Vi har förmågan att glömma det som varit före denna dag och bygga upp stora planer för de kommande månaderna. Så här vid tjugondaknut är alla löften redan spruckna, eller hur? Och det är kanske lika bra det. Det viktigaste är kanske inte att hålla sina nyårslöften utan att ge sig den tid det tar att reflektera över sin situation så att man kan sätta upp sina löften. I så fall är det kanske ett bra löfte att ge sig själv tid att då och då reflektera i vardagen. Eller att sätta upp ett trevligt löfte som jag hörde på radion. Att varje dag dela med sig av ett leende :D

Jag som råkar fylla år mitt i dessa helgtider får ytterligare ett tillfälle att summera, för visst blir också födelsedagen ett tillfälle för summering av det gångna året. Kanske inte lika många löften som uttalas men ändå en omstart.

Det tredje tillfället på kort tid som blir en omstart för mig är vid tjugondaknut när granen åker ut. Det är nu jag varje år lovar mig att jag ska rensa bland julpyntet så att det får plats att stuva undan. Det är nu jag lovar mig själv att nästa år ska jag se till att kasta ut granen tidigare så att inte alla barren stannar kvar inomhus. Jag står där och klipper ner granen bit för bit och lyckas få plats med den i ett par pappkassar som kan tömmas i komposten. Lite sorgligt på den fina stolta gran den en gång var, men vi har njutit av dess prakt hela julen. Sedan är det då alla tomtar som spridit ut sig i huset. Antalet har blivit färre med åren, men det betyder att desto fler tomtar stannar kvar i julpyntslådorna. Och problemet kvarstår varje år, hur fick alla tomtar plats i lådorna före jul? Trots att jag inte fått eller investerat i nytt julpynt så tycks julpyntet svälla under de veckor vi luftar det i huset. Tar tomtarna näring från julmaten och går upp i vikt?

Det är verkligen en kraftansträngning att städa undan julpyntet. Men sedan kommer belöningen! Även om jag verkligen är en julmänniska och inte vill vara utan gran och tomtar, så är det en befrielsekänsla som infinner sig när allt är borta. Nu kommer den verkliga omstarten. Nu kan det bli ordning på tillvaron igen. Nu finns möjlighet att kanske flytta om en möbel eller två. Det provisorium som uppstår när granen ska få plats och tomtarna intar hyllor och bord kan få återgå till det normala igen. Det negativa är mörkret som infaller när alla stjärnor och ljusstakar plockas bort. Jag har blivit stor anhängare av pappstjärnorna på fot. Det löser mörkerproblemet direkt. Bara ny skärm på foten och julen är borta men ljuset är kvar. Kvar från julen står nu bara ett par stolta amaryllisar och de är så vackra att de gärna får stå kvar några dagar till.

Strax före nyår hörde tonårsdottern när jag pratade med en bekant som är 60+. "Gott slut" sa jag. Dottern tyckte att så kan du väl inte säga till någon som är så gammal. Det låter som om han är så gott som död. Ja, vi har lite olika perspektiv på åldrandet kanske! Jag tycker i alla fall att jag kan önska alla jag möter ett Gott Slut på Julen nu när tomtarna återgått till vrårna och en önskan om en God Ny Vår då jag välkomnar fång av tulpaner!  Och varför inte en och annan fastlagsbulle … :D