Escape to the Country

Bild hämtad från www.poolelifeboats.org.uk

Ett av mina favoritprogram är åttans Escape to the Country. Typiskt ett såndant program som man hittar när man vid något enstaka tillfälle ligger hemma i sängen med infuensa eller en kraftig förkylning.

Just nu när jag är långtidssjukskriven för mina fötter har jag hunnit se många avsnitt!

Vad handlar det då om? Jo ett par eller en familj som vill flytta ut från en större stad till brittiska landsbygden. I programmet får de möjlighet att se tre olika hus utifrån de önskemål de har och de kompromisser de kan tänkas göra med en begränsad budget.

När jag ser programmet slås jag ofta av hur mycket som skiljer oss från engelsmännen och deras sätt att tänka. Kan det kanske vara för att de kör på fel sida av vägen som allt blir annorlunda? 

I början av programmet presenteras familjen och deras önskelista på nya huset.

* Alla vill ha ett hus med karaktär, gärna ”like a chocolate box”. Sedan är det delade meningar om man vill ha med eller utan halmtak, där finns inga gråzoner, engelsmännen och kvinnorna är mycket bestämda på den punkten.

* En styggelse är ”semi-detached houses”, dvs parhus. Det finns det ingen som vill ha! Och ännu värre är ”a bungolow”, ett enplanshus. Detta är omöjligt eftersom det enligt engelskt sätt att se är omöjligt att ha sovrum på bottenvåningen.

* Nästa punkt som nästan alla vill ha är ett stort sovrum med tillhörande badrum. Med tanke på alla dessa gamla ”chocolate boxes”, med eller utan halmtak, så blir detta för mig en motsats.

* Önskemål om köket är det som vid första intrycket man kan tro att vi är lika, svenskar och engelskkvinnorna. För av programmet framgår att engelskmännen inte ofta är närvarande i köket, de är hellre på puben.  Man vill ha ett stort kök med plats för matbord.

* Sedan är det marken. Här talar vi inte om stor eller liten trädgård. Alla vill ha minst ”an acre” vilket motsvarar ungefär 4000 kvm, allra helst ännu mer och gärna med egen äng och paddock.

* Något som alla tycks vara överens om också är att man vill kunna hyra ut ett annex eller starta bed-and-breakfast.

Sedan börjar husvisningarna. Och då får man bilden av att den engelska eller ibland walesiska landsbygden består av en oändlig mängd utspridda byar som alla ser ut som hämtade från Mord i Midsomer. Alla har sin egen kyrka, egen pub förstås och består till stor del av pittoreska minst hundra år gamla hus, en by av ”chocolate boxes”. Jag har aldrig varit på engelska landsbygden men visst blir jag sugen på att åka dit för att se om det verkligen är så vackert och pittoreskt som visas. Och hitta B&B verkar ju inte vara något problem om man vill åka runt.

Bild hämtad från www.dailymail.co.uk

Programledaren som visar de olika husen utmanar och försöker få paren att tänka om. Kanske går det att bo i ett parhus eller halmtak är kanske inte farligt och behöver det finnas plats för hästhage? Ibland är paren så fruktansvärt artiga och utmaningen så stor att det är skrattretande. ”Well it’s a close to perfect house, but mayby it will be och problem with the beams.” Säger den 1,80 långe mannen allvarligt som fått ducka för alla synliga balkar genom hela visningen.

Artigheten slutar sedan vad gäller ytan. Ett som jag tycker normalstort sovrum döms ut direkt som alltför litet. Det stora lantköket med plats för ett tolvmannabord är alltför litet. Som sagt, hur går det att få ihop kraven på pittoresk cottage med stora rum??

Men på något sätt lyckas programledaren oftast hitta minst ett hus som uppfyller kraven. Allra bäst är det om det finns kvar en stor öppen spis i sällskapsrummen. Och i köket ska det finnas en ”belfast”-vask, dvs en stor porslinsho, och en gigantisk ”range”. De engelska spisarna är inte några 60-spisar som vi har, de är uteslutande en meter breda med fyra ugnar. Eller så är det en riktig aga-spis gärna att elda med olja i. Waoo då är det bra!

Med tanke på kraven på köken så har ju inte den engelska mattraditionen så gott rykte som man då skulle kunna tro.

Bild hämtad från myrangecooker.se

Den engelska drömmen om att bo på landet tycks vara stor. Men åter till frågan om orsaken till att vi trots allt har så olika krav på vårt boende (i varje fall om man kan lita på detta program). Jo jag tror mig ha hittat svaret. Det ligger lite i min tanke om att engelskmännen kör på vänster sida. Det är nämligen så att världen slutar vid engelska kanalen så man vet inget alternativ.

Oj, nu var jag elak! Men faktum är att i många av programmen kommenteras huspriserna eller husstilen med ”in this part of the world” med syfte på Storbritanniens gränser. Så med detta synsätt är det kanske inte så svårt att förstå att tiden tycks stå stilla på den engelska landsbygden och ett enplanshus eller ett sovrum på första våningen möts med misstro.

Och kanske även andra influenser från utsidan av världen möts med samma misstro.

Var går din världs gränser???

Trollformler som problemlösning

Hallux vallux, hallus vallus, valgus hallus, valgus hallux  … nä hallux valgus heter det har jag nu lärt mig.

Det låter som en trollformel och jag vet inte om det var det läkaren mumlade medan han sågade mig i foten. I flera år har jag funderat på att göra något åt de stora utbuktningarna vid stortårna. Eller som ett barn i femårsgruppen en gång frågade mig: ”varför har du en extra tå där?” Ja, vad svarar man på det! Dags att göra en förändring kanske. För ett stort problem för mig har varit att det finns väldigt få skor som passar om man har en sjätte tå på insidan om stortån.

Nu är första foten i alla fall opererad och jag är förvånad över hur lite problem jag haft efteråt. Mina största invändningar för att skjuta upp operationen har varit att det är galet att operera om det inte är helt nödvändigt och att det inte känns så angeläget att operera om jag vet att det kommer att medföra en enorm smärta. Första argumentet kan jag fortfarande hålla med om men min erfarenhet var redan under själva operationen att det inte skulle vara något problem att operera andra foten också. Andra argumentet har fallit totalt. Fortfarande förundrad över att jag inte har ont i en fot som har blivit sågad i. Minsta möjliga dos smärtlindring och vila med foten i högläge har bidragit till den lindriga konvalescensen.

Barn är ju ärliga och om barn tycker att mina fötter ser sextåiga ut så bidrar det inte till att gå barfota precis. Mina oformliga fötter är inget jag har försökt exponera eller prata om precis. Men nu när jag äntligen bestämt mig och jag berättat om min kommande operation så kommer det fram att alla känner någon som opererat bort sin hallux valgus eller som själva har samma problem. Egentligen ett litet problem men som så många vill göra något åt. En lärdom att dra är att man aldrig är ensam om ett bekymmer eller erfarenhet. Det finns alltid andra i samma situation.

Snart dags för andra foten sedan ser jag fram mot att kunna köpa skor som passar utan problem. Och jag ser fram mot att utöva yoga ur ett nytt perspektiv. Försök själva att följa ledarens instruktion att stå ihop med benen och låt tårna peka rakt fram när du har en sjätte tå på insidan av vardera stortån. Vilka tår ska peka rakt fram??

Jag vet! I-landsproblem. Men med alla problem som sköljer över oss varje dag i nyheterna som känns helt övermäktiga så känns det skönt att det fortfarande finns små personliga problem som är lösbara. Med en trollformel … Hallux vallux, hallus vallus, valgus hallus, valgus hallux!

 Kanske blir det en glassko till jul ... prinsen har jag redan!