Rädda Nasse!

Min syster gav mig en utmaning! Att rädda Nasse!

Jag tror inte hon förstod vilken utmaning det blev. Jag tänkte att som alltid börjar jag med kanten. Det ser ju lätt ut, här är ju till och med en tvåfärgad ram så jag kan snabbt sortera ut två varv. Mmm sorteringen gick bra, sedan började problemet! Jag och dottern grep oss an uppgiften. Vi tyckte vi var jätteduktiga och visst var det lite klurigt men vi fick ihop stora delar. Sedan var det stopp när vi försökte sätta ihop de stora delarna. Hur vi försökte så passade det inte. Men om vi flyttar den dit då? Ja! Det passar, men då blev den här delen över. Så höll vi på tills vi i princip flyttat om alla bitarna och ramen var hoplagd minst tre gånger. Men i sann Puh-anda gav vi inte upp. Det gäller att prova alla lösningar. Det som vid första anblicken verkar rätt behöver inte vara det. Det gäller bara att vara öppen för nya idéer och utrustad med ett stort tålamod.

 

 Vi sorterade i gräs, blommor, träd och himmel. Och figurerna! Efter kampen med kanten lovade vi oss själva att figurerna sparas till sist. Det är belöningen för ansträngningen!

Efter stor ansträngning var även andra varvet av kanten på plats och dottern började lägga himmeln. Den delen som brukar vara hopplös att få ordning på. "Tänk att den klarblå himmeln var den enklaste delen" var dotterns kommentar när de himmelsblå bitarna var på plats. Och så var det faktiskt. Efter den hopplösa kanten var himmeln riktigt enkel. Det gäller att inte ge upp i förväg därför att man tror att något är svårt.

 Samtidigt började jag plantera blommorna, ett hyfsat omväxlande nöje då det var stora variationer i färg och form. Det märkliga var att det blev några blombitar över som inte passade in. Med gemensamma ansträngningar kom även träden på plats. Små nyansskillnader och små formskillnader som kräver fullständig koncentration för att nå resultat. Jag inser att det skulle vara näst intill omöjligt att försöka förklara för någon annan hur jag tänker på de små detaljerna när ser en bild framför mig på den saknade delen. "Den ska ha den lite grågrönare nyansen än så här. Och den är ganska normal i formen, men lite kortare här och så lutar den litegrann."

Gräset lades på plats och lämnade ett tomrum som sträckte sig upp mot himlen för figurerna. Kvar fanns de förbryllande blombitarna. Det var dottern som insåg vårt misstag. Det är inga blomblad - det är Tigers svans! Återigen gäller det att med öppet sinne ta sig an en uppgift och inte fastna i ett synsätt då det alltid finns olika perspektiv.

 Till slut fick vi vår belöning!!! Allt faller på plats och vi har räddat Nasse. Utan vår ansträngning hade han kanske flugit iväg och landat långt hemifrån ensam och rädd. Stackarn! Vi känner oss nästan som hjältar.

Den andra dottern som inte varit med i vårt byggande men sett vår ansträngning gav oss ett råd: "Grattis!! ;D  nu är det bara att plocka isär och bränna upp det skitpusslet! Glöm inte att fota först." Men vi svarade att nu ska vi njuta av vårt arbete hela veckan, sedan ska vi packa ner bitarna försiktigt och leta upp ett pussel med tvåtusen bitar istället. Dags för nya utmaningar!