Inspire ByPuh är filosofiska tankar i Puhs anda av Intryck ByMe

Inspire ByPuh är filosofiska tankar i Puhs anda av Intryck ByMe

måndag 22 augusti 2011

Mod


För nästan precis ett år sedan skulle jag i ett sammanhang dra ett kort från en tarotkortlek. Jag skrattade  åt det dragna kortet och ville inte alls kännas vid det. Jag precis som Puh är av en snäll personlighet som aldrig vill ställa till problem, både jag och Puh vill vara alla till lags och undviker alla konflikter. Vad var det då för ett kort? Jo, en krigare i full mundering  med ordet MOD tryckt i svart under bilden!

Vad är mod? Jag tänker mig att mod är att rädda någon, att göra något först, att göra något i ett gott syfte fast man kanske egentligen inte vågar. Ett hjältedåd!

Kortet lades åt sidan och glömdes bort. Några månader senare var jag där i alla fall i full krigsmundering. Jag undviker konflikter, visst, men tål inte orättvisor. Nu hamnade jag i en situation där rättvisan måste försvaras. En strid är alltid energikrävande och energikvävande, även i detta sammanhang. Det gäller att hitta anhängare för det går inte att strida ensam då fienden är en stor orubblig organisation. Eftersom orättvisorna var så tydliga var det inte svårt att hitta anhängare. Och många anhängare har kämpat på min sida. Men det gäller också att hitta anhängare med visst inflytande som kan påverka. Det sorgliga är när de inflytelserika anhängarna visar sig sakna mod. Det är bekvämare att hålla med och sedan skjuta problemen åt sidan.

Jag känner mig inte som en hjälte, men jag känner mig modig så här ett år efter. Jag har utan rädsla pekat på problem och försökt hitta lösningar. Jag har pekat på problem och låtit ett tankefrö gro runtom i en stor orubblig organisation.

Nu gör jag det modigaste jag nånsin gjort. Lyssnar på mig själv!
Nu är jag på väg in på en ny okänd väg där jag lämnar striden bakom mig. 




måndag 15 augusti 2011

Världens bästa Lindgren

Jag tillbringade av en händelse en dag i Vimmerby. Inför besöket läste jag på vilka sevärdheter som fanns i utbudet i Vimmerby med omnejd. Två huvudspår fanns av intresse - naturen och Astrid Lindgren. Det blev en lång biltur genom svindlande skogsvägar i kuperad terräng. Det är otroligt vackert och mycket småländskt med  röda stugor och långa gärdsgårdar runt de steniga åkrarna. Man inser hur tufft det måste ha varit att odla den kuperade, steniga marken. När jag läste på om Vimmerbys historia fick jag veta att Vimmerby ligger där det ligger därför att här korsade två viktiga transportvägar varandra långt tillbaka i tiden. Runt om var marken så sank att det var svårt att ta sig förbi stora delar om året, men det som så småningom blev Vimmerby ligger uppe på en ås där det var torrt.

Men om man inte åkt till Vimmerby som vandringsturist eller för att fiska så får man följa det andra spåret - Lindgren.

På bilturen passerade jag både Katthult och Bullerbyn. För ett par guldpengar kan man gå runt på inspelningsplatserna och provsitta både trissebo och snickarboa. Det blev också ett stopp i Mariannelund förstås. Enligt turistbroschyren beskriver Astrid Lindgren Vimmerby centrum  i Kalle Blomkvist som "en gata och en bakgata". Visserligen är det lite större men Vimmerby centrum är inte stort! Överallt syns spår av Astrid Lindgren. Här finns Bråkmakaregatan och Törnrosgatan, Sunnanängsvägen och Astrid Lindgrens cykelled. På Stora Torget står Bullerbyhusen och här sitter hon själv vid sin skrivmaskin och inbjuder dig att slå dig ner en stund. Ska du bo över kan du hyra in dig på Hotell Ronja eller Pippis sommarhotell.  Den mest kända attraktionen är förstås Astrid Lindgrens värld som främst vänder sig till småbarnsfamiljerna. Och ja, jag har också varit där med barnen för kanske femton år sen.

Men Astrid Lindgrens värld började på Näs invid prästgården i Vimmerby. Det var här hon föddes och växte upp. Det var här hon klättrade upp i Uggleträdet som sedan blev Pippis sockerdricksträd. Det var här hon sprang över till Kristins stuga och lyssnade på sagor. Det var här Astrid med säkerhet fick inspiration till många av miljöerna i sina berättelser.  Det är lätt att tänka bort hyreshusen som idag ligger runt den bevarade prästgårdsparken och istället se det Astrid såg för snart hundra år sedan. Allt finns i hennes böcker. Under bilturen i Vimmerbys omnejd förväntade man nästan att få se Ida på sommarängen eller Krösamaja med en korg på armen. Och inte bara vid Katthult. Och inte hade man blivit förvånad om Pippi dykt upp mellan trähusen inne vid torget.

Jag fascineras över hur en person kan betyda så mycket för en ort! Vimmerby hade inte varit speciellt intressant att besöka om det inte varit för Astrid Lindgren. Vimmerby kan ju knappast längre betraktas som den viktiga knutpunkt för handelsvägarna som den en gång var. Hela orten präglas av Lindgrens författarskap. Och hennes kändisskap drar till sig åtskilliga turister. Det är barnfamiljer, det är tyskar, det är tyska barnfamiljer. Och så är vi några till förstås som inte klassas in under dessa kategorier. Det är fascinerande att tänka på att en person har präglat flera generationer barn i ett antal länder i vår värld. Vilken förmåga Astrid hade att fånga vårt intresse! Hur blir man en sådan person?

Ja det är inte lätt att veta. Kanske hade Astrid själv svarat - "det bare blir" som Emil sa om varför han alltid hittade på hyss. Jag skulle gärna ha velat träffa Astrid Lindgren. Hon var en fantastisk person som delade med sig av sina historier. Hon var en generös person som delade med sig av sina erfarenheter. För det är hennes erfarenheter från hennes uppväxt som ligger till grund för hennes böcker.

Det är fascinerande att tänka att uppväxtmiljön har präglat Astrids författarskap som har präglat flera generationer barn och som har präglat hela Vimmerby idag. Så det första intrycket att staden är präglad av en enda person är resultatet av hur denna person har blivit präglad av staden. En symbios människa - miljö! Det betyder att det Vimmerby som först verkar vara en oansenlig liten stad  visar sig ha präglat flera generation av barn genom allas vår Astrid.  Världens bästa Lindgren!




onsdag 10 augusti 2011

Tidsruta


Jag har varit vid världens mittpunkt! Vid en plats som sjuder av liv och står stilla på samma gång. På en plats där tiden snurrar fortare än någon annanstans och samtidigt är tidlös. Det är så det känns att befinna sig på Times Square i New York.

Innan jag åkte till New York hade jag inga som helst förväntningar. Tänkte att det skulle vara kul att se stan och känna stämningen men inte mer. Trodde snarast att jag skulle tycka att det var hetsigt och bara en massa stressade människor överallt. Efter en dag i New York vet jag redan att jag måste dit igen!

Nu sitter jag på Times Square tillsammans med mina tonårsdöttrar och gör absolut ingenting samtidigt som hela världen sköljer över oss i form av reklambudskap i gigantiskt format. Det är nära midnatt en varm julikväll, egentligen alldeles för varmt för ett besök i New York. Aktiviteten runt om intygar sannheten i den gamla klyschan att New York är staden som aldrig sover. Det är svårt att säga hur länge vi sitter kvar och tittar ut över Times Square och myllret av människor. Ett lugn infinner sig och det känns  som om jag vill stanna kvar länge. En meditativ plats mitt i ett kaos av intryck. Kanske är det just för den kasoartade mängden av intryck som försöker nå mina sinnen som gör det möjligt att istället stänga ute allt. Det finns ingen möjlighet att ta in all information så istället stänger vi helt enkelt av oss.

Om man tar in enskilda intryck ser man att här är platsen där allt kan hända och där Sverige också gör sig påmint. Framför oss ligger Broadway med alla teatrar, mitt i blickfånget Mama Mia. Här sitter vi svenskar och känner absolut en stolthet och tillhörighet med Mama Mias upphovsmän. En nyhetsslinga förkunnar att US lidit nederlag mot Sweden i WM i damernas soccer. Här är också platsen där mina döttrars 15 seconds of fame blir en av höjdpunkterna på våra dagar i New York. Köp ett plagg på American Eagle och bli fotograferad för stora reklamskylten på Times Square! Ett erbjudande som inte går att motstå. Och plötsligt står vi där och spanar upp mot skylten. Så plötsligt högst upp dyker de upp, 15 sekunder, droppar ner till nästa bild, 15 sekunder som förvarning och så … ner till Times Squares största reklamskylt! Mina tre vackra döttrar med hälsning till alla på Times Square. Kisses from Sweden! Här kan allt hända ...