Äntligen förstår jag hur mina tankar fungerar! Det är Isabel
Allende som förklarat för mig. I Mayas dagbok skriver hon ”mitt minne rör sig i
cirklar, spiraler och trapetshopp”. Maya skriver dagbok och blandar nutid och
minnen i en flödande ström.
Ja, det är faktiskt Maya som skriver trots hon är en fiktiv
person. Isabel Allende skriver om Maya att ”ingen annan romanfigur har plågat
mig på samma sätt som Maya. Ibland ville jag ge henne en rejäl örfil för att
hon skulle ta sitt förnuft till fånga och ibland ville jag bara omfamna henne
för att skydda henne från världens alla fasor.”
Maya blir en mycket levande person genom Isabel Allende. Det
är en njutning att läsa Allendes böcker. Hennes språk är en flödande ström som
flyter samman som en njutningsfull dans eller som ett ljuvligt musikstycke. När
jag läser Mayas dagbok kommer jag på mig själv att önska att jag kunde spanska
så att jag skulle kunna njuta av Allendes böcker på originalspråk. Eller i alla
fall att jag skulle kunna ta till mig den engelska översättningen med alla de
nyanser som jag tror mig missa i den svenska versionen. Och jag tänker att det
måste vara fantastiskt och fantastiskt svårt att vara översättare till en sådan
författare som skriver ner en historia som får läsaren att känna sig så
närvarande i berättelsen.
Mina tankar rör sig i cirklar. Ibland känns det som om
tankarna fastnar i samma bana utan att komma vidare. Det behövs att någon
utifrån bryter cirkeln eller vidgar den så att fler tankar får plats innan det
går att komma vidare.
Mina tankar rör sig i spiraler. Ibland försvinner tanken ut
i tomma intet. Det går inte att nå tanken igen. Kanske måste jag backa neråt i
spiralen igen för att komma ikapp min egen tanke som sedan kan utvecklas och
svänga av i en ny bana.
Mina tankar rör sig i trapetshopp. Ibland tycks inte den jag
kommunicerar med förstå vad jag pratar om. För mig är logiken självklar men den
andra parten har inte kunnat följa med i mina logiska trapetshopp.
Mina tankar rör sig i både cirklar, spiraler och trapetshopp
när jag läser vidare. Jag följer Mayas logik och tar till mig ord som förklarar
världen för mig.
Maya skriver i sin dagbok ”när jag kom hit bestämde jag mig
för att Chiloé var just världens ände,
men nu vet jag att det är galaxens öga”.
Ja, så är det! I början är allt nytt, okänt, man befinner
sig i utkanten av ett sammanhang. Efterhand som det okända blir välkänt flyttar
man sig in mot galaxens öga där man känner sig trygg och har en överblick över
sitt liv.
Lev ditt liv i galaxens öga men våga ibland ut till världens
ände för att bryta invanda cirklar, ge tankens spiral en ny väg att gå och skapa
en säkerhetslina mellan ologiska trapetshopp.
