Under sensommaren
har jag sett fler småfåglar i trädgården än någonsin under de tolv år vi bott i
vårt hus. Det känns att det äntligen har blivit en uppvuxen trädgård för alla,
inte bara en yta under uppbyggnad. Troligen var det solrosorna i krukan vid trädäcket
som lockade hit de små besökarna. De har flitigt pickat i sig fröna i de
vissnade blomstänglarna.
Under min uppväxt
låg det ofta en fågelbok i köksfönstret. Där utanför fönstret samlades fåglarna
i äppelträdet. Troligen hade mor som alltid ser till att alla får mat, lagt ut
bröd till dem i ett fågelbord. Fågelboken användes kanske inte så flitigt eftersom
det mest var gråsparvar, pilfinkar och en och annan talgoxe och blåmes som var
på besök. Eller "pjoddar" som det heter här i Helsingborg!
Men om jag ska tro
de riktiga ornitologerna minns jag kanske fel. Varje måndagsmorgon sänds
frågestafetten i Radio Malmöhus. Någon ställer en fråga och veckan efter bjuds
en expert in att svara. En morgon var det en ornitolog som svarade på vilka som
är de vanligaste fågelarterna i Skåne. Det var inte "pjoddarna". På
tredje plats kom den skönsjungande koltrasten och den brukar ju synas uppflugen
på takåsarna så det kan jag förstå. Men med vardera 350 000 häckande par låg
lövsångaren och bofinken på delad förstaplats. En och annan bofink händer det
väl att man ser, men lövsångaren! Kan inte säga när jag såg en lövsångare
senast, är inte ens säker på att jag skulle känna igen en sådan. Jag var i gott
sällskap i min förvåning om man ser till programledarnas reaktion. Ornitologen
la till att på vintern var dock blåmes, talgoxe och grönfinken vanligare. Så
kanske minnet inte är helt grumligt!
Nu tyckte jag i alla
fall att det var dags att bjuda in fåglarna att stanna i vinterträdgården.
Tänkte att plommonträdet äntligen blivit så stort att det passar att hänga upp
en fröautomat i. Köpte några talgbollar också. Jag och dottern hängde upp bollarna
och fröhållaren ordentligt i trädgården. Lite för ordentligt visade det sig.
Det tog inte lång tid innan skatorna smaskat i sig en stor del av talgbollarna.
Insåg att vi nog surrat fast bollarna lite för ordentligt så det var bara för
skatorna att sitta stadigt på grenen och ta för sig. Bollarna hissades ner lite
grann så de hängde fritt. Och de små fåglarna hittade modigt fram och tog för
sig.
Efter ett par veckor
tycks ryktet om vår utfordring ha spridit sig bland fågelsläktingarna. Det är
kö till automaten som jag redan fyllt på flera gånger, talgbollarna är slut för
länge sedan. Nu uppstår min fundering. Ska jag köpa ytterligare en fröautomat
så att fler fåglar kan äta åt gången. Vad händer i så fall? Behöver jag kanske
inte fylla på lika ofta eftersom det är mer mat samtidigt ute? Eller lockar
maten till sig ännu fler fåglar så att jag måste fylla på lika ofta eller
kanske till och med oftare? Eller är det inte fler fåglar utan lika många
fåglar som passar på att äta dubbelt så mycket mat om tillgången ökar? Hmm ja
det återstår att se men det ett som är säkert, fortsätter de äta på det här
sättet så lär de lägga på hullet under vintern!! Det är bra. Då kommer de att klara en lång
kall vinter om det behövs!
