Köpglädje

Ett besök på Väla genererar många intryck! Numera är det så stort att när man kommer ut från en affär så får man tänka efter vilket håll man kom från. Att bara gå runt hela köpcentrat utan att gå in i någon affär måste ta minst 20 minuter, men så är ju Väla numera Sveriges största köpcentrum!

Jag gick in i många affärer denna lördag i mars och det blev ett flera timmar långt besök. En första reflektion är hur olika bakgrundsmusiken är i olika affärer och hur olika de påverkar mitt köpintresse. På MQ strålade rytmisk dansmusik ut som gav mig en känsla att flyta med och ta in intrycken av vårens nya kläder. Men det skapade inte ett intresse att stanna upp för att ta några plagg och gå in och prova. Det hade stört rytmen och flödet. Nästa affär var Esprit med mera dämpad musik och även om jag inte köpte något så var det lättare att ta till sig utbudet. Jag kunde också konstatera att Panduros kunder tydligen är så kreativa att de inte alls behöver någon musikhjälp när de botaniserar bland papper och pyssel.

Efter ett varv på Väla vet jag i alla fall hur vi kommer att se ut i sommar. Stans gator kommer att fyllas av människor som nyss ankrat sin segelbåt i marinan, eller ser ut som om de gjort det i alla fall. Butikerna är fyllda av röda, vita, blå sommarkläder med marint snitt. Jag var inte inne i några skoaffärer men jag skulle bli förvånad om inte seglarskorna kommer till heders igen som komplement till alla randiga toppar.

Ett besök på Väla innebär många frestelser men den här gången tog jag mig hela varvet runt från Åhlens, där jag provade en svart kofta, och tillbaka till Åhlens utan att gå ifrån min inköpslista.

* gå-bort-present

* ny plånbok

* svart kofta - efter utvärdering av Välas hela sortiment blev det den på Åhlens

Två meter från utgången låg så de förrädiska kuddarna. Jag har ju varit på jakt efter nya soffkuddar ett tag så det var väl bara ett halvt spontanköp. Men min ambition att hålla mig till present-plånbok-kofta sprack.

Men min nya plånbok är fantastisk! Jag tittade säkert på ett tjugotal olika, alla snarlika, nästan alla svarta, inte alltför stora. Tills jag hittade plånboken med stort P! Plötsligt var den där, en stor ljus skapelse, inte alls sådan som jag tänkt mig. Men så öppnade jag plånboken och jag visste direkt att detta var min. För visst måste det vara rätt plånbok om jag öppnar den och blir glad av det blommiga vackra fodret som påminner om våren. Vad gör det då om jag köpte ett par kuddar extra, med den här plånboken blir jag lika glad var gång jag öppnar den även om pengarna är slut!

I am a Woman

Vilken energikick!

Dottern tog med mig och systern till föreställningen I am a Woman i fredagskväll. Åtta unga kvinnor som tillsammans  genom dansen beskriver hur det är att vara kvinna. Jag hade inga förväntningar alls utan tänkte att det bara var kul att följa med.

De åtta kvinnorna sprudlade av energi och dansglädje. Även i de danser som tog upp de allvarligare sidorna av livet. De berörde mig djupt med hela föreställningen. Deras energi överfördes till publiken och jag tror alla kände en önskan att själva börja dansa, oavsett dansbakgrund. Jag kände hur mungiporna fastnade i u-form ju längre föreställningen pågick.

Jag är fascinerad över hur ett äkta och passionerat intresse för en konstart kan förflytta och sprida ut energi på ett sådant sätt. I en sådan stund tror jag inte på teorin som säger att energin alltid är konstant! Jag var med om en liknande upplevelse för ett par veckor sedan. Under en weekend i norra Tyskland övernattade vi på en liten genuin krog. Fredagskvällen gick i musikens tecken. Boogie-woogie med Boogielicious. Jag betraktar mig inte som någon boogie-woogie-vän, men den sanna musikglädjen som bandet förmedlade gjorde det svårt att sitta helt stilla. Fingrarna trummade mot knäet och fötterna ville stampa takten! Funderade till och med på om jag skulle ta fram den gamla pianoboken igen.

Musiken förde också tankarna till far som skulle fyllt 90 år i veckan. Det är fem år sedan han gick bort, men han sa alltid att sörj inte, tänk på mig när ni hör en glad melodi. Och det är just de minnena som tillhör de starkaste från uppväxten. Den sanna musikglädjen han kände och förmedlade till familjen. Så fattigt livet skulle vara utan musiken, utan rytm, sång, dans.

Musiken spänner över både glädje och sorg, kärlek och död. Till sist vill jag knyta ihop mina intryck med ett barnprogram jag hörde på radion i veckan. Det var en vuxen som pratade med ett par barn i femårsåldern om olika ämnen. Vid ett tillfälle talade man om kärlek. Vid ett annat tillfälle var det döden i fokus. Lille Aston berättade att hans mamma blivit så ledsen när hennes kompis blivit sjuk och dött.

 -Är det bara när man blir sjuk som man dör, frågade den vuxne.

-Nä, man kan dö för att man blir gammal också, men det trodde jag du visste, svarade Aston.

-När är man så gammal att man dör då?

Aston funderar lite och svarar sedan:

-När det inte finns fler år att fylla!

Klokt sagt! Kanske inträffar det när musiken är slut!