Inspire ByPuh är filosofiska tankar i Puhs anda av Intryck ByMe

Inspire ByPuh är filosofiska tankar i Puhs anda av Intryck ByMe

måndag 19 december 2011

Stjärngossens fall

Så här mitt mellan Lucia och jul går mina funderingar till ändrade traditioner. Förra veckan fick jag möjlighet att se ett fyrtiotal förskolebarn gå luciatåg. Det är klart att man tänker tillbaka på alla luciatåg som jag varit med i eller tittat på under åren.

Som riktigt liten gick jag och storasyster luciatåg som tärna respektive lucia. Vi gick till mormor och morfar och till tant Signe och farbror Algot och tant Jönsson. Det var så grannarna kallades då. Tant och farbror. Om jag minns rätt så hade den första luciakronan ett stort 4,5 volts batteri som på något sätt skulle fästas under lucialinnet. Sedan blev det lite modernare med stora stavbatteri som gjorde kronan tung, sista kronan jag köpte var med de små batterierna som även små lucior orkar bära.

Luciatåg var en allvarlig tradition med en lucia, övriga flickor var tärnor, pojkarna var stjärngossar och kanske fick en eller ett par små tomtar smita med för att sjunga tipp-tapp. Glittret i håret på tärnorna skulle vara enkelt, inte de nymodiga tjocka varianterna som började dyka upp i affärerna. När döttrarna började bli så stora att de skulle delta i skolans luciatåg var det lite friare val. I vår familj har det varit lite blandat. Det var tomtemor, pepparkaksgumma och en gång valde en av döttrarna att vara tärna vilket resulterade i att hon var ensam tärna för alla andra tjejer var lucior. Allvarligare var det förstås när de deltog i kyrkans luciatåg, tillbaka till en lucia, tärnor och stjärngossar. Mina bästa luciaminnen är de två gånger döttrarna varit lucior i just detta luciatåg i kyrkan, en av gångerna med levande ljus i håret. Då började jag gråta av stolthet <3

Tillbaka till förra veckans luciatåg så gör jag reflektionen att tåget inte riktigt ser likadant ut. Är det kanske inte en allvarlig tradition längre? Det var ett par lucior och några tärnor, två stjärngossar! Är stjärngossar ett utdöende släkte??? Nånstans i bakhuvudet finns en tanke att det från början var stjärngossar som gick runt i tåg i byn och sjöng "Lusselelle elva nätter före jul…" När kom Lucia in som en svensk tradition? Hon var ju ett italienskt helgon. I vilket fall så var både stjärngossarna och luciorna i minoritet i detta luciatåg. Men de övriga trettio barnen då? Ja ett par små söta pepparkakor var där men sedan var resten tomtar!! Det svenska traditionella luciatåget har ersatts av ett tomtetåg med inslag av lucior.

Missförstå mig inte, barnen var helt underbart söta, men är det fortfarande Lucia vi firar? Jag såg ett inslag på nyheterna på kvällen den 13:e som handlade om säkerhet på lekland. I reportaget såg man en grupp förskolebarn som vi fick veta var där för att fira Lucia?! För mig får barnen gärna vara på leklandet den 13 december, men för mig är det inte möjligt att fira Lucia på detta sätt. Jag läste också en tidningskrönika som berättade om ett barn som varit snöboll i luciatåget vid ett tillfälle. Ok det kan man kanske tänka sig. Men krönikören berättade också om ett annat barn som inte hade fått vara leopard i luciatåget och undrade varför man inte kan vara det. Men här går väl ändå gränsen!! Vad har leoparden med lucia eller ens jul att göra?

Jag är helt klart positiv till att modernisera traditioner, men är det verkligen en tradition om man ändrar till oigenkännlighet? Lucia behöver kanske inte vara den allvarliga tradition den en gång var, men om inte luciorna är i centrum för tåget ska vi kanske inte kalla det för luciatåg. Kanske är det ett tomtetåg eller jultåg vi ska presentera det som. Och om leoparden ska med så bjud istället in till vinterkarneval.

Puh mitt i det traditionella julstöket :D





3 kommentarer:

  1. Har själv haft lite samma funderingar, men kommit fram till att man måste berätta för barnen om syftet med Lucia. De vet ju inte, för det ingår inte heller längre att man berättar om varför. Därför blir det för dem ett uppträdande där JAG ju vill vara utklädd till något jag gillar. Diskussionen om huruvida pojkar får vara Lucia eller inte hade ju då också blivit lite lättare.
    Har själv i år varit stolt mamma till en av tärnorna i Simrishamns Luciatåg och ja med tårarna rinnande i kyrkan, så jag förstår dina minnen!

    SvaraRadera
  2. Jag tycker också att man ska hålla på traditionerna, inte så att man inte kan förnya lite grand men ursprunget måste bevaras.
    Mitt bästa minne från barndomens lucia är när vi var hos den stränge grannen som var polis och håret började brinna på lucian! Som tur var gick det snabbt att släcka. Nästa år gick vi förbi polisens dörr utan att ringa på.
    God jul önskar Poppins

    SvaraRadera
  3. Jag har inte så mycket att kommentera om ovan...mer än att jag tycker om vår Luciatradition och även att det är kul att barn tycker om att klä ut sig. Men det är Nyårsdag 2012 och jag har just läst igenom alla dina inlägg, Bodil. Vilken bra start på året! Många tack för den! Roligt att du tyckte om operaupplevelsen. Har du lust att följa med till operan i Köpenhamn, bör locka din arkitekt-sida? Det skulle jag jättegärna vilja göra i år... God Fortsättning!

    SvaraRadera