Escape to the Country

Bild hämtad från www.poolelifeboats.org.uk

Ett av mina favoritprogram är åttans Escape to the Country. Typiskt ett såndant program som man hittar när man vid något enstaka tillfälle ligger hemma i sängen med infuensa eller en kraftig förkylning.

Just nu när jag är långtidssjukskriven för mina fötter har jag hunnit se många avsnitt!

Vad handlar det då om? Jo ett par eller en familj som vill flytta ut från en större stad till brittiska landsbygden. I programmet får de möjlighet att se tre olika hus utifrån de önskemål de har och de kompromisser de kan tänkas göra med en begränsad budget.

När jag ser programmet slås jag ofta av hur mycket som skiljer oss från engelsmännen och deras sätt att tänka. Kan det kanske vara för att de kör på fel sida av vägen som allt blir annorlunda? 

I början av programmet presenteras familjen och deras önskelista på nya huset.

* Alla vill ha ett hus med karaktär, gärna ”like a chocolate box”. Sedan är det delade meningar om man vill ha med eller utan halmtak, där finns inga gråzoner, engelsmännen och kvinnorna är mycket bestämda på den punkten.

* En styggelse är ”semi-detached houses”, dvs parhus. Det finns det ingen som vill ha! Och ännu värre är ”a bungolow”, ett enplanshus. Detta är omöjligt eftersom det enligt engelskt sätt att se är omöjligt att ha sovrum på bottenvåningen.

* Nästa punkt som nästan alla vill ha är ett stort sovrum med tillhörande badrum. Med tanke på alla dessa gamla ”chocolate boxes”, med eller utan halmtak, så blir detta för mig en motsats.

* Önskemål om köket är det som vid första intrycket man kan tro att vi är lika, svenskar och engelskkvinnorna. För av programmet framgår att engelskmännen inte ofta är närvarande i köket, de är hellre på puben.  Man vill ha ett stort kök med plats för matbord.

* Sedan är det marken. Här talar vi inte om stor eller liten trädgård. Alla vill ha minst ”an acre” vilket motsvarar ungefär 4000 kvm, allra helst ännu mer och gärna med egen äng och paddock.

* Något som alla tycks vara överens om också är att man vill kunna hyra ut ett annex eller starta bed-and-breakfast.

Sedan börjar husvisningarna. Och då får man bilden av att den engelska eller ibland walesiska landsbygden består av en oändlig mängd utspridda byar som alla ser ut som hämtade från Mord i Midsomer. Alla har sin egen kyrka, egen pub förstås och består till stor del av pittoreska minst hundra år gamla hus, en by av ”chocolate boxes”. Jag har aldrig varit på engelska landsbygden men visst blir jag sugen på att åka dit för att se om det verkligen är så vackert och pittoreskt som visas. Och hitta B&B verkar ju inte vara något problem om man vill åka runt.

Bild hämtad från www.dailymail.co.uk

Programledaren som visar de olika husen utmanar och försöker få paren att tänka om. Kanske går det att bo i ett parhus eller halmtak är kanske inte farligt och behöver det finnas plats för hästhage? Ibland är paren så fruktansvärt artiga och utmaningen så stor att det är skrattretande. ”Well it’s a close to perfect house, but mayby it will be och problem with the beams.” Säger den 1,80 långe mannen allvarligt som fått ducka för alla synliga balkar genom hela visningen.

Artigheten slutar sedan vad gäller ytan. Ett som jag tycker normalstort sovrum döms ut direkt som alltför litet. Det stora lantköket med plats för ett tolvmannabord är alltför litet. Som sagt, hur går det att få ihop kraven på pittoresk cottage med stora rum??

Men på något sätt lyckas programledaren oftast hitta minst ett hus som uppfyller kraven. Allra bäst är det om det finns kvar en stor öppen spis i sällskapsrummen. Och i köket ska det finnas en ”belfast”-vask, dvs en stor porslinsho, och en gigantisk ”range”. De engelska spisarna är inte några 60-spisar som vi har, de är uteslutande en meter breda med fyra ugnar. Eller så är det en riktig aga-spis gärna att elda med olja i. Waoo då är det bra!

Med tanke på kraven på köken så har ju inte den engelska mattraditionen så gott rykte som man då skulle kunna tro.

Bild hämtad från myrangecooker.se

Den engelska drömmen om att bo på landet tycks vara stor. Men åter till frågan om orsaken till att vi trots allt har så olika krav på vårt boende (i varje fall om man kan lita på detta program). Jo jag tror mig ha hittat svaret. Det ligger lite i min tanke om att engelskmännen kör på vänster sida. Det är nämligen så att världen slutar vid engelska kanalen så man vet inget alternativ.

Oj, nu var jag elak! Men faktum är att i många av programmen kommenteras huspriserna eller husstilen med ”in this part of the world” med syfte på Storbritanniens gränser. Så med detta synsätt är det kanske inte så svårt att förstå att tiden tycks stå stilla på den engelska landsbygden och ett enplanshus eller ett sovrum på första våningen möts med misstro.

Och kanske även andra influenser från utsidan av världen möts med samma misstro.

Var går din världs gränser???

Trollformler som problemlösning

Hallux vallux, hallus vallus, valgus hallus, valgus hallux  … nä hallux valgus heter det har jag nu lärt mig.

Det låter som en trollformel och jag vet inte om det var det läkaren mumlade medan han sågade mig i foten. I flera år har jag funderat på att göra något åt de stora utbuktningarna vid stortårna. Eller som ett barn i femårsgruppen en gång frågade mig: ”varför har du en extra tå där?” Ja, vad svarar man på det! Dags att göra en förändring kanske. För ett stort problem för mig har varit att det finns väldigt få skor som passar om man har en sjätte tå på insidan om stortån.

Nu är första foten i alla fall opererad och jag är förvånad över hur lite problem jag haft efteråt. Mina största invändningar för att skjuta upp operationen har varit att det är galet att operera om det inte är helt nödvändigt och att det inte känns så angeläget att operera om jag vet att det kommer att medföra en enorm smärta. Första argumentet kan jag fortfarande hålla med om men min erfarenhet var redan under själva operationen att det inte skulle vara något problem att operera andra foten också. Andra argumentet har fallit totalt. Fortfarande förundrad över att jag inte har ont i en fot som har blivit sågad i. Minsta möjliga dos smärtlindring och vila med foten i högläge har bidragit till den lindriga konvalescensen.

Barn är ju ärliga och om barn tycker att mina fötter ser sextåiga ut så bidrar det inte till att gå barfota precis. Mina oformliga fötter är inget jag har försökt exponera eller prata om precis. Men nu när jag äntligen bestämt mig och jag berättat om min kommande operation så kommer det fram att alla känner någon som opererat bort sin hallux valgus eller som själva har samma problem. Egentligen ett litet problem men som så många vill göra något åt. En lärdom att dra är att man aldrig är ensam om ett bekymmer eller erfarenhet. Det finns alltid andra i samma situation.

Snart dags för andra foten sedan ser jag fram mot att kunna köpa skor som passar utan problem. Och jag ser fram mot att utöva yoga ur ett nytt perspektiv. Försök själva att följa ledarens instruktion att stå ihop med benen och låt tårna peka rakt fram när du har en sjätte tå på insidan av vardera stortån. Vilka tår ska peka rakt fram??

Jag vet! I-landsproblem. Men med alla problem som sköljer över oss varje dag i nyheterna som känns helt övermäktiga så känns det skönt att det fortfarande finns små personliga problem som är lösbara. Med en trollformel … Hallux vallux, hallus vallus, valgus hallus, valgus hallux!

 Kanske blir det en glassko till jul ... prinsen har jag redan!

Mina tankar rör sig i cirklar, spiraler och trapetshopp

Äntligen förstår jag hur mina tankar fungerar! Det är Isabel Allende som förklarat för mig. I Mayas dagbok skriver hon ”mitt minne rör sig i cirklar, spiraler och trapetshopp”. Maya skriver dagbok och blandar nutid och minnen i en flödande ström.

Ja, det är faktiskt Maya som skriver trots hon är en fiktiv person. Isabel Allende skriver om Maya att ”ingen annan romanfigur har plågat mig på samma sätt som Maya. Ibland ville jag ge henne en rejäl örfil för att hon skulle ta sitt förnuft till fånga och ibland ville jag bara omfamna henne för att skydda henne från världens alla fasor.”

Maya blir en mycket levande person genom Isabel Allende. Det är en njutning att läsa Allendes böcker. Hennes språk är en flödande ström som flyter samman som en njutningsfull dans eller som ett ljuvligt musikstycke. När jag läser Mayas dagbok kommer jag på mig själv att önska att jag kunde spanska så att jag skulle kunna njuta av Allendes böcker på originalspråk. Eller i alla fall att jag skulle kunna ta till mig den engelska översättningen med alla de nyanser som jag tror mig missa i den svenska versionen. Och jag tänker att det måste vara fantastiskt och fantastiskt svårt att vara översättare till en sådan författare som skriver ner en historia som får läsaren att känna sig så närvarande i berättelsen.

Mina tankar rör sig i cirklar. Ibland känns det som om tankarna fastnar i samma bana utan att komma vidare. Det behövs att någon utifrån bryter cirkeln eller vidgar den så att fler tankar får plats innan det går att komma vidare.

Mina tankar rör sig i spiraler. Ibland försvinner tanken ut i tomma intet. Det går inte att nå tanken igen. Kanske måste jag backa neråt i spiralen igen för att komma ikapp min egen tanke som sedan kan utvecklas och svänga av i en ny bana.

Mina tankar rör sig i trapetshopp. Ibland tycks inte den jag kommunicerar med förstå vad jag pratar om. För mig är logiken självklar men den andra parten har inte kunnat följa med i mina logiska trapetshopp.

Mina tankar rör sig i både cirklar, spiraler och trapetshopp när jag läser vidare. Jag följer Mayas logik och tar till mig ord som förklarar världen för mig.

Maya skriver i sin dagbok ”när jag kom hit bestämde jag mig för att Chiloé var just världens ände, men nu vet jag att det är galaxens öga”. 

Ja, så är det! I början är allt nytt, okänt, man befinner sig i utkanten av ett sammanhang. Efterhand som det okända blir välkänt flyttar man sig in mot galaxens öga där man känner sig trygg och har en överblick över sitt liv.

Lev ditt liv i galaxens öga men våga ibland ut till världens ände för att bryta invanda cirklar, ge tankens spiral en ny väg att gå och skapa en säkerhetslina mellan ologiska trapetshopp.

Fågelmat

Under sensommaren har jag sett fler småfåglar i trädgården än någonsin under de tolv år vi bott i vårt hus. Det känns att det äntligen har blivit en uppvuxen trädgård för alla, inte bara en yta under uppbyggnad. Troligen var det solrosorna i krukan vid trädäcket som lockade hit de små besökarna. De har flitigt pickat i sig fröna i de vissnade blomstänglarna.

Under min uppväxt låg det ofta en fågelbok i köksfönstret. Där utanför fönstret samlades fåglarna i äppelträdet. Troligen hade mor som alltid ser till att alla får mat, lagt ut bröd till dem i ett fågelbord. Fågelboken användes kanske inte så flitigt eftersom det mest var gråsparvar, pilfinkar och en och annan talgoxe och blåmes som var på besök. Eller "pjoddar" som det heter här i Helsingborg!

Men om jag ska tro de riktiga ornitologerna minns jag kanske fel. Varje måndagsmorgon sänds frågestafetten i Radio Malmöhus. Någon ställer en fråga och veckan efter bjuds en expert in att svara. En morgon var det en ornitolog som svarade på vilka som är de vanligaste fågelarterna i Skåne. Det var inte "pjoddarna". På tredje plats kom den skönsjungande koltrasten och den brukar ju synas uppflugen på takåsarna så det kan jag förstå. Men med vardera 350 000 häckande par låg lövsångaren och bofinken på delad förstaplats. En och annan bofink händer det väl att man ser, men lövsångaren! Kan inte säga när jag såg en lövsångare senast, är inte ens säker på att jag skulle känna igen en sådan. Jag var i gott sällskap i min förvåning om man ser till programledarnas reaktion. Ornitologen la till att på vintern var dock blåmes, talgoxe och grönfinken vanligare. Så kanske minnet inte är helt grumligt!

Nu tyckte jag i alla fall att det var dags att bjuda in fåglarna att stanna i vinterträdgården. Tänkte att plommonträdet äntligen blivit så stort att det passar att hänga upp en fröautomat i. Köpte några talgbollar också. Jag och dottern hängde upp bollarna och fröhållaren ordentligt i trädgården. Lite för ordentligt visade det sig. Det tog inte lång tid innan skatorna smaskat i sig en stor del av talgbollarna. Insåg att vi nog surrat fast bollarna lite för ordentligt så det var bara för skatorna att sitta stadigt på grenen och ta för sig. Bollarna hissades ner lite grann så de hängde fritt. Och de små fåglarna hittade modigt fram och tog för sig.

Efter ett par veckor tycks ryktet om vår utfordring ha spridit sig bland fågelsläktingarna. Det är kö till automaten som jag redan fyllt på flera gånger, talgbollarna är slut för länge sedan. Nu uppstår min fundering. Ska jag köpa ytterligare en fröautomat så att fler fåglar kan äta åt gången. Vad händer i så fall? Behöver jag kanske inte fylla på lika ofta eftersom det är mer mat samtidigt ute? Eller lockar maten till sig ännu fler fåglar så att jag måste fylla på lika ofta eller kanske till och med oftare? Eller är det inte fler fåglar utan lika många fåglar som passar på att äta dubbelt så mycket mat om tillgången ökar? Hmm ja det återstår att se men det ett som är säkert, fortsätter de äta på det här sättet så lär de lägga på hullet under vintern!!  Det är bra. Då kommer de att klara en lång kall vinter om det behövs!

Ta in hösten i dina sinnen!

Ta in hösten i dina sinnen! Fortfarande skimrar trädkronorna i guld och brons, bryter av mot de alltmer kala silvergrå stammarna. Se så vackert marken täcks av oändligt många nyanser av höstens löv. Löven bilder en mosaik av  oändligt många olikformade små och stora bitar. De går in i varandra, bildar en enhet eller bryter av i ett mönster, en bild som bara din egen fantasi begränsar tolkningen av.

Ta fram barnet i dig! Sparka runt i löven så att de flyger upp i en prasslande virvel. 

Skopa ihop famnen full av oändligt många nyanser av höstens löv.

Kasta upp löven i luften  och låt dem singla ner över dig.

Klick!

En ögonblickbild från dagens body-balance-träningspass.

Stå med fötterna höftbrett isär,.

Musik: "Your Song" från Moulin Rouge

"I hope you don't mind, I hope you don't mind"

 Lyft armarna rakt upp

"That I put down in words"

Luta lätt bakåt och sträck ut armarna i ett V

"How wonderful life is, now you're in the world"

Klick! Slut på ögonblicksbild.

Kasta upp löven i luften  och låt dem singla ner över dig.

Känn rörelsen, luta lätt bakåt och sträck ut armarna i ett V.

"How wonderful life is, now you're in the world"

 

Yoga

Jag har varit på yoga. En perfekt inledning på lördagen.

Känslan av att vara som en korkskruv. Känslan av att vrida lite till fast kroppen gör motstånd. Och på slutet en befriande känsla som när korken går ur flaskan. Genom att lyssna på andningen flödar energi genom kroppen som när vinet lämnar flaskan i en jämn stråle ner i glaset.

Jag har fuskat lite hemma med yoga till och från under perioder i flera år. I början försökte jag hålla till i vardagsrummet men fick då hjälp av hundarna som tyckte att det var roligt att jag också låg på alla fyra på golvet. Fick flytta ut i vårt uterum istället, vilket inte var helt fel eftersom poolens porlande blir ett rogivande bakgrundsljud. Problem var det uteblivna flödet då jag hela tiden måste återvända till den uppslagna boken för att se nästa rörelsefrekvens.

Över huvudtaget brukar mina träningsperioder komma till och från under perioder. I våras blev jag av ena dottern inbjuden till en prova på vecka tillsammans med alla döttrarna på ett träningscenter. Och för första gången på flera år provade jag på olika klasser. Jag har länge tyckt att det var bättre med styrketräning för då kan jag träna när jag vill - vilket efter en tid blir allt längre mellan vill. Men nu väljer jag istället bara roliga pass. Roliga pass är liktydigt med dansklasser eller olika yogainspirerade pass. Nu skulle jag helst vilja gå en gång om dagen för det finns så många bra pass.

Ett pass med enbart yoga är inte favoritklassen, men tillräckligt inspirerande och mycket välgörande för att jag ska välja det en gång i veckan. Nu behöver jag bara lyssna på instruktören och följa med i rörelseflödet. Inte för att det är lätt med rörelserna, men det är lättare när någon talar om hur man ska göra.

-Vila i hunden, säger hon. Fördela vikten mellan händerna och fötterna. Böj lätt på knäna. Pressa sittbenen uppåt. Dra axlarna bort från öronen. Kontrollera så att tårna pekar rakt fram. Kontrollera så att du har axelbrett mellan händerna. Kontrollera så att du har höftbrett mellan fötterna. Andas djupt hela tiden. Koncentrera dig på andningen. Känn varje andetag. Försök öka avståndet mellan händerna och fötterna.

Vila i hunden!! Hur ska jag kunna vila i hunden om jag måste tänka på alla dessa detaljer tänker jag varje gång jag står där och försöker pressa rumpan så högt mot taket som jag nånsin kan. Hur ska jag kunna fördela vila och fördela tyngden samtidigt som jag flyttar en hand eller fot eller kontrollerar avståndet? Andningen? Andas jag överhuvudtaget? Svårt att veta för det brukar jag inte hinna känna efter.

Idag kände jag för första gången en vila i hunden! Vet inte om det var ren tur att alla händer och fötter hamnade rätt eller om det faktiskt är så att övning ger färdighet.

Efter nästan en timmes solhälsningar, krigare och vridningar är det dags för några minuters avslappning. Avslappningsdelen avslutas alltid med att instruktören ber oss sitta bekvämt med benen i kors, blunda, sätta ihop händerna framför hjärtat, göra en lätt bugning och tacka dig själv för det arbete du gjort. Tänker att vi kanske lite oftare, oavsett om vi varit på yoga eller inte, ska tacka oss själva för det arbete vi utfört, utan att se hur andra gör. En kort reflektion över att vi faktiskt gör något som är värt att tacka för.

Efter ett yogapass infinner sig ett lugn och ett harmoniskt tillstånd. Vid ett tillfälle skulle jag handla på Maxi direkt efter. Det var en mycket märklig känsla att handla med yogaenergin i kroppen. Det kändes som om vagnen flöt fram genom affären, inget stress, ingen negativ påverkan från medkunderna, bara ett lugn och positiva tankar.

Tänk om alla fick möjlighet att yoga, vilken lugn och harmonisk värld vi skulle skapa. Där alla tänker på vad man själv bidragit med och tackar sig själv för det positiva flödet.