Vänskap

Dottern träffade en mycket nära vän häromdagen. De har känt varandra hela livet. De har aldrig bott nära varandra men har träffats regelbundet genom åren. Vi föräldrar har däremot bott nära varandra och det var på den vägen deras vänskap inleddes. Det fick mig att tänka på vad som händer om man är på rätt plats vid rätt tillfälle.

Det här om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle brukar väl ofta förknippas med karriärframgång eller ekonomisk framgång. Då en gång för tjugo år sedan kan vi knappast säga vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Mitt under byggboomens gyllene år köpte vi vår lägenhet för ett par hundratusen. Vårt fattiga studentliv skulle vi lämna bakom oss och göra en god investering. Vi var inte på rätt plats vid rätt tillfälle. Bubblan sprack och bostadspriserna rasade, räntan var uppe och vände på 25%!! Vi fick se vår säkra investering krympa ihop till ett minus. Vi var kanske på rätt plats men definitivt flera år för sent. Vi flyttade ifrån lägenheten med ett resultat på minus femtiotusen! Men det gäller att se den positiva sidan - vi slapp betala skatt på investeringsvinsten. Det var bara att lämna misslyckandet bakom sig.

Nu i efterhand kan vi dock med säkerhet säga att vi trots allt var på rätt plats vid rätt tillfälle. I samma hus flyttade ett par i samma ålder in. Vi hälsade på varandra och småpratade lite, mycket mer blev det egentligen inte. Tills den dag det uppdagades ett gemensamt historiskt intresse i båda familjerna. Detta blev början på en närmare bekantskap som höll i sig efter att båda familjerna flyttat.

Nu tjugo år senare och ett antal flyttar senare, som ibland inneburit att nära hundra mil skiljt oss åt, träffas vi fortfarande med stor glädje. Mellan våra döttrar har det vuxit fram en otroligt stark vänskap. En vänskap som värmer i hjärtat.

Ur ett ekonomiskt perspektiv var vi på samma plats vid fel tillfälle. Men förlusten är sedan länge betald. 

Och till familjen T vill jag bara säga - vår vänskap genom åren har varit värd varenda krona av de femtiotusen vi fick med oss i skuld vid flytten <3

 Alltså i ett historiskt perspektiv var vi på rätt plats vid rätt tillfälle!

Ett historiskt investeringsobjekt som får representera vår vänskap genom åren - Burg Eltz.

På rätt plats vid rätt tillfälle. Dess skyddade och strategiska läge en bit in i skogen vid Moseldalen har bidragit till att slottet är intakt trots alla krig som utspelats i området genom århundraden.

Röstsvag

Röstsvag var min status på facebook häromdagen.

Hes eller familjeomröstning???? fick jag som kommentar. Det fick mig att fundera på närliggande formuleringar.

Jag kan inte göra min röst hörd!

Betyder det:

Jag har inte möjlighet att göra min röst hörd.

Eller:

Jag får inte lov att göra min röst hörd.

Eller:

Jag struntar i att göra min röst hörd.

För min egen del handlar det om att jag nästan helt tappat rösten. Så blir den bättre några dagar för att åter krympa ihop till oigenkännlighet. "Varför pratar du så där?", "Din röst låter konstig" kommenterar barn jag mött dessa hesdagar.  Jag har helt enkelt inte möjlighet att göra min röst hörd! Men min dotter sa till mig att "Mamma, när vi var små och lät så där sa du till oss att vi skulle prata mindre. Det borde du kanske också göra". Huuhhpp! Ja så är det kanske. Jag får inte lov att göra min röst hörd. Inte just nu i alla fall om jag vill bli frisk. Och ibland borde jag nog inte låta min röst bli hörd. Min inställning är att man ska säga vad man tycker, men erfarenheten säger att ibland hade det definitivt varit bättre att vara tyst! Och någonstans bottnar ju säkert våra visdomsord i erfarenheter: Tala är silver, tiga är guld!

I vanliga fall får jag dock göra min röst hörd. Men det är inte en självklarhet för alla. Förra sommaren var familjen i Tunisien. Inte kunde vi ana då hur illa ställt det var i landet och vad som skulle komma att hända bara ett halvår senare. I dagarna hölls det val i landet, invånarna fick göra sina röster hörda. Och hela denna snabba utveckling som hänt i arabländerna fram till idag. I länder där det inte varit en möjlighet att göra sin röst hörd, därför att man inte fått lov att göra sin röst hörd. Nu har även Libyens diktator fallit efter långa strider och lättade röster jublar. Nu följer ett tufft arbete att få ihop alla röster till en samspelt kör i de enskilda länderna, en kör där de olika stämmorna blir hörda och lika mycket värda.

Att strunta i att göra sin röst hörd är kanske det värsta av de tre alternativen. Antingen bryr man sig inte om vad som sker runt omkring. Eller värre, man har tappat tron på att det spelar någon roll vad jag tänker, tycker och säger. Men visst spelar det roll. Inte hade den snabba utvecklingen mot en mer demokratisk process skett om inte någon vågat göra sin röst hörd och utnyttjat dagens kommunikationskanaler. Samtidigt påminns vi ofta om, och bör påminnas ofta om, vilken skada dessa medier också kan göra. Ingen får lov att göra sin röst hörd om det skadar en individ eller grupp av individer, även om jag har möjlighet att göra min röst hörd. Då är det bättre att strunta i att göra min röst hörd.

Gör din röst hörd! Men tänk på att tala ska vara en lätt ädelmetall som silver och inte ord av bly eller annan förorenande tungmetall.