Sköna maj

Sköna maj välkommen!!!

Går det att inte välkomna dessa dagar då grönskan spirar i varje vrå av naturen. Det kliar i fingrarna att få stoppa ner händerna i jorden och börja odla eller till och med dra ogräs. En vän sa att det finns ämnen i kroppen som reagerar positivt på beröringen av jord och det är därför man känner sig lycklig av trädgårdsarbete. Så måste det vara!!

Det är någonting som händer när man stoppar ner ett frö i jorden. Jag fylls av en glädje av att få se det lilla fröet växa upp och blomma ut eller kanske bära frukt. Fylls av en förväntan, fylls av en tillfredsställelse av att följa utvecklingen. Mitt lilla trädgårdsland låg i träda flera år eftersom jag inte hann med, ogräset med åkerfräken i spetsen tog över. Det var som en scen ur "Blomsterfesten i täppan" av Elsa Beskow där ogräset står hotfullt beredda att invadera festen. 

Illustration av Elsa Beskow hämtad på www.stadsbiblioteket.nu

 Jag var beredd att ge upp kampen och valde att göra om till en bärbusketäppa med täckbark mellan blåbär och hallon. Men förra året vann odlarlusten igen. Mitt största problem är att jag försöker få plats med så mycket som möjligt på alldeles för liten yta. Salladssorter, sockerärter, morötter och gärna något mer ska samlas om utrymmet mellan bärbuskarna. Efter att ha sett trädgårdsonsdag med Pernilla och Tareq så inser jag inte är ensam om detta problem. Tareq uttryckte samma önskan att få plats med allt.

Och förra året gjorde jag ett odlingsförsök i liten skala vid vårt skogstorp. I en hemmasnickrad odlingslåda (imponerad över mig själv att jag både kan såga och spika!) stoppade jag ner tätt med olika fröer och täckte med ett tält av fiberduk. Platsen var noga utvald på en solig plats med skugga mitt på dagen. Eftersom jag inte kan vara där och ta hand om min odling regelbundet, trodde jag inte mycket på det, men när vi kom dit efter några veckor var lådan en prunkande grönsaksodling. Fiberduken visade sig vara ett perfekt skydd mot sol, uttorkning och skogens djur. Alltså går det att odla mycket på liten yta.

Kanske var det den erfarenheten som gjorde att jag i år bestämde mig för att förutom de vanliga sorterna också få plats med potatis i trädgårdslandet hemma. Köpte en liten låda med blandade sorters sättpotatis och har haft dem på groning några veckor. Första maj kom de så i jorden. Genom att tolka sättinstruktionerna med minsta möjliga mått och troligen ett ännu mindre ögonmått, fick jag plats med alla fyrtioen potatisarna. Nu  blir det spännande att se om någon kommer upp.

Första maj var också dagen då jag öppnade upp mitt älskade växthus. När man börjar städa ur är det svårt att se hur det ska vara möjligt att få ordning där. De gamla tomaterna står kvar nervissnade i sina hinkar. Ogräset sticker upp mellan springorna i stenarna. Trädgårdsmöblerna är täckta av smuts och spindelväv. Den gamla soffan flagnar i färgen. Och myrorna har grävt upp högar med sand under plattorna. En dag tror jag att hela växthuset kommer att sjunka rakt ner av underminering rakt ner i myrboet. Men inte i år! Efter några timmars sopning och omplantering står växthuset där inbjudande för alla besökare. På soffan döljer kuddar och dyna de värsta skavankerna, men det får nog bli en ommålning senare i sommar.

Så välkommen sköna maj! Omslut mig och fyll mina sinnen.