I am a Woman

Vilken energikick!

Dottern tog med mig och systern till föreställningen I am a Woman i fredagskväll. Åtta unga kvinnor som tillsammans  genom dansen beskriver hur det är att vara kvinna. Jag hade inga förväntningar alls utan tänkte att det bara var kul att följa med.

De åtta kvinnorna sprudlade av energi och dansglädje. Även i de danser som tog upp de allvarligare sidorna av livet. De berörde mig djupt med hela föreställningen. Deras energi överfördes till publiken och jag tror alla kände en önskan att själva börja dansa, oavsett dansbakgrund. Jag kände hur mungiporna fastnade i u-form ju längre föreställningen pågick.

Jag är fascinerad över hur ett äkta och passionerat intresse för en konstart kan förflytta och sprida ut energi på ett sådant sätt. I en sådan stund tror jag inte på teorin som säger att energin alltid är konstant! Jag var med om en liknande upplevelse för ett par veckor sedan. Under en weekend i norra Tyskland övernattade vi på en liten genuin krog. Fredagskvällen gick i musikens tecken. Boogie-woogie med Boogielicious. Jag betraktar mig inte som någon boogie-woogie-vän, men den sanna musikglädjen som bandet förmedlade gjorde det svårt att sitta helt stilla. Fingrarna trummade mot knäet och fötterna ville stampa takten! Funderade till och med på om jag skulle ta fram den gamla pianoboken igen.

Musiken förde också tankarna till far som skulle fyllt 90 år i veckan. Det är fem år sedan han gick bort, men han sa alltid att sörj inte, tänk på mig när ni hör en glad melodi. Och det är just de minnena som tillhör de starkaste från uppväxten. Den sanna musikglädjen han kände och förmedlade till familjen. Så fattigt livet skulle vara utan musiken, utan rytm, sång, dans.

Musiken spänner över både glädje och sorg, kärlek och död. Till sist vill jag knyta ihop mina intryck med ett barnprogram jag hörde på radion i veckan. Det var en vuxen som pratade med ett par barn i femårsåldern om olika ämnen. Vid ett tillfälle talade man om kärlek. Vid ett annat tillfälle var det döden i fokus. Lille Aston berättade att hans mamma blivit så ledsen när hennes kompis blivit sjuk och dött.

 -Är det bara när man blir sjuk som man dör, frågade den vuxne.

-Nä, man kan dö för att man blir gammal också, men det trodde jag du visste, svarade Aston.

-När är man så gammal att man dör då?

Aston funderar lite och svarar sedan:

-När det inte finns fler år att fylla!

Klokt sagt! Kanske inträffar det när musiken är slut!