När löven faller

"Men innan de faller ska klorofyllen dra sig tillbaka och släppa fram de övriga färgämnena som ska förvandla träden till ett fyrverkeri i gult, orange och rött."

 Jag tog till mig orden i Bengt Hertzmans kåseri i Helsingborgs dagblad en söndagsmorgon i oktober. Visst är det en bra sammanfattning på hösten! Löven "regnar ner" som ett litet barn beskrev det häromdagen. Och runt oss haglar det ekollon och bokollon i ett plopp-plopp-plopp. Snart är vi där då vi går genom skogen på en matta av oändliga nyanser. Träden skalar av sig löven som om de varma färgerna bränner mot trädkroppen. Snart står träden nakna och visar upp sitt magnifika nätverk av grenar. Varje år förundras jag över hur många löv som kan komma från ett enda träd. Mitt på gårdsplanen står en minst sextio år gammal lönn. På hösten täcks hela gräsplanen med dess fingerlöv. Stora lövhögar krattas ihop och skottkärra efter skottkärra fylls med löv och körs bort. Men hur kan det bli så många löv? Svaret är egentligen enkelt. Titta upp i trädkronan och förundras över den sammanlagda längden av grenverkat.  För att åstadkomma den heltäckande gröna sommarkronan måste ju varje liten gren bäddas in. Och då är det inte svårt att förstå den stora mängd höstlöv som alstras.

  

Samtidigt som löven bildar en matta av oändliga nyanser, så bjuder vädret på oändliga nyanser av skiftande utbud. Det är lätt att bli lurad av väderomslagen. Förra veckans lysande sol mot en klarblå himmel bjöd på nära nog sommartemperatur. Nästa morgons hundpromenad såg jag mer än en som låtit sig luras att gå ut lättklädd. Inte var det lätt att genomskåda att dagens sol endast kunde värma upp luften till ynkliga sju grader. Om man inte sett den frostiga daggen på trädäcket innan man gav sig ut. Är man inte är beredd är det också lätt att överraskas av en störtskur. De vita molntussarna förvandlas snabbt till en kolsvart himmel. Ena minuten beundrar jag den vackraste och skarpaste regnbågen. Nästa minut är regnet över mig, de stora dropparna faller tungt och möter ytan i pölarna som hoppande grodor. Ena dagen hörs några förvirrade småfåglar kvittra i höstvärmen som om det var vår, nästa dag överröstas de av den vinande vinden som virvlar upp löven och får mig att luta mig framåt när jag går.

Antingen kan man välja att kura ihop sig i stugvärmen eller så väljer man att ta sig an utmaningen. Dags alltså att bli listig och försöka lura det okynniga höstvädret. Välkommen vante och mössa, myströja och regnbyxa! Vi möts i hösten!