Livet är som ett pussel.
Att få ihop pusslet har inte att göra med hur många bitar som ska gå ihop. Ett pussel med alltför lika bitar kan vara omöjligt att få ihop även om det bara finns några få bitar. Om bitarna är helt lika är det ointressant att lägga pusslet. Om bitarna är nästan identiska tar det emot att få ihop det utan att man kan förstå varför.
Om pusslet har ett tydligt mönster kan det mångdelade pusslet förefalla enkelt . Allt flyter på.
Ibland finns det dock alltför många bitar för att det ska vara möjligt att få ihop pusslet på egen hand. I den pedagogiska litteraturen nämns begreppet "scaffolding" - "byggnadställning". I ett grupparbete använde vi just ett pussel för att illustrera begreppet. Med lite stöd utifrån, med en liten puff utifrån, är det möjligt att vidare på egen hand lösa problemet.
Ibland kan den där lilla puffen utifrån, vara den där pusselbiten som får allt att falla på plats, den där lilla pusselbiten som får mönstret att träda fram. Den där lilla pusselbiten som skapar en positiv utmaning. Varje litet problem får en lösning genom att på rätt sätt foga det samman med intilliggande bitar.
Ibland kan den tillförda biten vara av det till synes slumpmässiga slaget. Då gäller det att våga vända på pusslet och se det från en annan vinkel för att se mönstret.
Livet blir helt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar